Tror alla nobelpristagare på Darwin?

Det är vanligt idag att man får höra att ingen kompetent vetenskapsman tvivlar på Darwin och evoluionsläran. Men är det sant? Nej, verkligen inte. Det finns tusentals vetenskapsmän som är skapelsetroende och djupt kritiska till evolutionsteorin. Flera av dem är prisbelönta forskare och t.o.m. nobelpristagare. Ändå får man höra från evolutionister och massmedia att det varken finns eller någonsin har funnits seriösa kritiker.

Richard Dawkins hör till dem som kategoriskt hävdar att inga seriösa vetenskapsmän idag längre ifrågasätter evolutionen. Han skriver: ”Evolutionen är ett faktum. Utom allt rimligt tvivel, bortom alla seriösa, förnuftiga och intelligenta tvivel. Ingen respekterad vetenskapsman ifrågasätter den.” [1]

Tyvärr är inte Dawkins ensam om detta synsätt. Men för att visa att det finns seriösa och intelligenta kritiker till evolutionsläran, ska vi i den här artikeln redovisa några nobelpristagare som både är kompetenta och som har haft allvarlig kritik att rikta mot evolutionen.

Richard Smalley - Nobelpristagare i Kemi

Den amerikanske forskaren Rick Smalley var professor i kemi, fysik och astronomi vid Rice University. Han belönades med Nobelpriset i kemi år 1996 för sin upptäckt och sin forskning om två nya former av kol, s.k. fullerener, där kolatomerna sitter i slutna skal. Smalley är en av de många vetenskapsmän som har lämnat sin agnostiska livssyn efter att ha blivit övertygad om att evolutionsläran inte håller måttet.

Richard fick bokstavligt talat i sig darwinismen med modersmjölken. Hans mamma ägnade allt sitt intresse åt naturvetenskap ända från mycket tidig ålder. Richard Smalley tillbringade många timmar tillsammans med sin mamma för att utföra olika projekt, bland annat att samla in och undersöka encelliga organismer med mikroskop.

Större delen av sitt liv var han skeptisk till religion och först de sista åren av sitt liv mötte han idéerna om Intelligent Design och blev efter en tids noggranna funderingar en troende ID-anhängare. På universitetet fick han lyssna till ett föredrag om Intelligent Design. Detta fick honom att på nytt granska argumenten för och emot evolutionen.

Han konstaterade: ”Man kan lätt se effekter av det naturliga urvalet i naturen, men måste ha massor av fantasi och spekulation för att kunna tro på makroevolution”. [2] Sedan tillade han: ”Darwinismen har fått sin dödsstöt genom framstegen inom genetiken och cellbiologin och det är nu tydligt att den biologiska evolutionen inte kan ha ägt rum”. [3]

Werner Arber – Nobelpristagare i Fysiologi/Medicin

Den schweiziske mikrobiologen Werner Arber fick år 1978 nobelpriset tillsammans med två amerikanska forskare, Hamilton Smith och Daniel Nathans, för upptäckten av restriktionsenzymer.

Professor Arber ägnade hela sitt vuxna liv åt forskning inom biokemi och cellbiologi. Hans arbete har blivit mycket respekterat och gett honom flera betydelsefulla utmärkelser. Ett av hans stora intressen har varit frågan om hur ny genetisk information uppstår och att granska evolutionens olika mekanismer. Efter ett helt liv av vetenskapligt arbete konstaterade han att livets uppkomst inte kan förklaras bara med naturliga processer. I stället anser han att en intelligent skapare är den mest rimliga förklaringen till livets ursprung. Han konstaterar:

”Fastän jag är biolog, måste jag erkänna att jag inte förstår hur livet kom till... Jag inser att livet bara kan starta som en fungerande cell. De mest primitiva cellerna kräver åtminstone flera hundra olika specifika biologiska makromolekyler. Hur sådana redan mycket komplexa strukturer skulle kunna ha funnits färdiga, förblir ett mysterium för mig... Existensen av en skapare, Gud, ger mig en tillfredsställande lösning på detta problem”. [4]

Arno Allan Penzias – Nobelpristagare i fysik

Tyskfödd amerikansk fysiker som fick Nobelpriset i fysik år 1978 för upptäckten av den kosmiska bakgrundsstrålningen. Upptäckten gjordes tillsammans med Robert Woodrow Wilson, som också fick del av priset.

Före upptäckten av den kosmiska bakgrundsstrålningen, trodde vetenskapsmännen allmänt att universum var statiskt och hade existerat i all evighet. Men år 1964 förändrades allt detta, när Penzias och Wilson upptäckte att alla galaxer rör sig bort från varandra utifrån ett centralt ursprungsläge. Dr Penzias ser också tydliga tecken på att det finns en intelligent kraft eller Person bakom denna första händelse. Universums början var inte ett resultat av en ren slump. Arno Penzias förklarar:

”Astronomin leder oss fram till en unik händelse, ett universum som blev skapat från ingenting och noggrant balanserat för att ge exakt de villkor som krävs för att möjliggöra liv. Istället för att vara en helt otrolig lyckoträff, verkar den moderna vetenskapens observationer tyda på en underliggande, ja, övernaturlig plan”. [5]

Albert Szent-Györgyi – Nobelpristagare i Fysiologi/Medicin

Ungersk biokemist som fick Nobelpriset år 1937 för bedriften att isolera C-vitamin och upptäcka komponenterna och reaktionerna i citronsyracykeln. I slutet av 1950-talet utvecklade Szent-Györgyi också ett forskningsintresse för cancer och utvecklade idéer om att tillämpa kvantmekanikens teorier på cancerns biokemi.

En av de frågor som sysselsatte honom allra mest var en av fysikens stora gåtor om entropin, som orsakar att universum och allt liv hela tiden sönderfaller, vilket är motsatsen till vad evolutionsteorin lär. Han liknade världen vid en komplicerad maskin, som hela tiden håller på att försämras och slitas ner.

Dr Szent-Györgyi förklarar:

”Det finns en paradox bakom det naturliga urvalet, eftersom evolutionen å ena sidan fortlöper på ett blint och ändamålslöst sätt och å andra sidan skapar en illusion av ökad komplex design. Denna pågående minskning av information verkar stå i strid med termodynamikens andra lag om entropi”. [6]

Robert Millikan – Nobelpristagare i Fysik

(1868- 1953) En av 1900-talets främsta fysiker. Han var den förste amerikan som fick Nobelpriset i fysik och fick under sitt liv många prestigefyllda utmärkelser, bl.a. Hughesmedaljen och Faraday-medaljen.

Robert A. Millikan mottog Nobelpriset år 1923 för sitt arbete med att bestämma elektronens elektriska laddning och den fotoelektriska effekten. Under sitt mångåriga arbete om den kosmiska strålningen ”såg han Skaparens hand tydligt bakom ursprunget till kosmisk strålning som bl.a. består av fotoner”. [7] Millikan var mycket medveten om konflikten mellan den ortodoxa darwinismen och gudstron. Han beskrev världen runt omkring oss som ”ett verk, designat av den store Arkitekten och istället för att kalla det en slump, tackade han Gud” för att han har skapat världen. [8] Robert Millikan konstaterade att ”Många vetenskapsmän försöker bevisa evolutionsläran, vilket ingen veten- skapsman kan göra”. [9]

John C. Eccles – Nobelpristagare i Fysiologi/Medicin

(1903-1997) Australisk neurofysiolog, som fick nobelpriset år 1963, Han var en av världens ledande experter på hjärnans och nervsystemets funktioner. Han ansåg att bara en gudomlig skapare kan förklara människohjärnans existens. Enbart naturliga processer kan inte förklara livets existens.

John Eccles fanns med på 1970 års lista över ”de 100 mest betydelsefulla människorna i världen idag” och skrev över 300 artiklar i publikationer som Nature och Science. Han ansåg att människan är en gudomlig skapelse: ”Ingen annan förklaring håller. Varken den unika genetiken med dess fantastiskt orimliga lotteri eller de miljömässiga skillnaderna som inte bestämmer det unika utan bara modifierar det. Denna slutsats har en avgörande teologisk betydelse. Den understryker vår tro på vårt ursprung ... att vi är gudomligt skapade”. 10

Ernst B. Chain – Nobelpristagare i Fysiologi/Medicin

(1906-1979) Judisk forskare som fick nobelpriset år 1945. Han tog doktorsexamen i både biokemi och fysiologi. Han hörde till dem som utvecklade penicillinet. År 2013 utsåg ett team experter upptäckten av penicillinet som den tredje största vetenskapliga upptäckten sedan hjulet uppfanns. Ett av dr Ernst Chains livslånga intressen var frågan om darwinismens trovärdighet. Hans slutsats var att Darwins evolutionsteori är ”ett mycket svagt försök” att förklara arternas uppkomst, baserat på så obekräftade antaganden att ”den knappast kan kallas för en teori”. [11]

Anledningen till att han avvisade evolutionen var att den enligt honom stod i strid med fakta:

”De klassiska evolutionsteorierna är en stor överförenkling av en oerhört komplex och invecklad mängd fakta. Det förvånar mig att de sväljs så okritiskt och så lätt och under en så lång tid av så många vetenskapsmän utan den minsta antydan till protest”. [12]

Finns det kritiker till evolutionen?

Att kunna ifrågasätta teorier har genom historien varit ett framgångsrikt recept för att nå fram till sanningen. Många gånger har en minoritet fått kämpa länge och väl innan man till slut lyckats övertyga majoriteten om att minoriteten haft rätt. När man påstår att evolutionen inte har några seriösa kritiker måste man ställa sig frågan om inte nobelpristagare är seriösa? Är det rätt att osynliggöra forskare med avvikande åsikter? Finns det ett facit som säger att evolutionisternas tolkning alltid är den korrekta? Eller finns det seriösa kritiker som borde vara värda att lyssna på? Jag är övertygad om det!

Noter och referenser

1. Richard Dawkins: The Greatest Show on Earth, sid. 8, Free Press, New York (2009).
2. Debbie Weinerdi: ”E-mail till Jerry Bergman”, 2 april (2010).
3. Richard Smalley: ”Creation Scientists Applaud PA Judge´s Ruling Against Intelligent Design”, sid 1 (2005).
4. Werner Arber: The Existence of a Creator (World Scientific Publishing, N.J.), sid 142, 1992.
5. Arno Penzias, citerad i AZ Quotes, https://www.azquotes.com/author/47638-Arno_Allan_Penzias (kortare: bit.ly/G12317)
6. Piero Scaruffi: Thinking about Thought: A Primer on the New Science of Mind, Writers Club Press, New York, sid 280 (2003)
7. Daniel Kevles: The Physicists: The History of a Scientific Community in America, sid 148 (1978).
8. Robert Millikan: The Autobiography of Robert A. Millikan (Prentice-Hall, New York), sid 264 (1950).
9. Robert Millikan: Evolution in Science and Religion (Yale University Press, New Haven), sid 95 (1927).
10. John C. Eccles: Evolution of the Brain: Creation of the Self, sid 237 (1991).
11. Ronald W. Clark: The Life of Ernst Chain: Penicillin and Beyond, sid 147 (1985).
12. 12. Ernst Chain: Social Responsibility and the Scientist in Modern Western
13. Society, sid 24-25 (1970).