Andra forskare ställde sig tveksamma till studien och menade att att framtida upptäckter snabbt kunde ändra uppgifterna på nytt och placera tillbaka Archaeopteryx på fågelgrenen. Detta dröjde nu inte så länge  – för redan nu, knappt ett halvår efteråt kommer en studie som ger Archaeopteryx dess fågelstatus tillbaka. Studien är publicerad i den ansedda tidskriften Biology Letters, och de forskare som gjort denna har använt en mer detaljerad och noggrann analys för att visa att den så kallade urfågeln gör skäl för sitt namn.^[3]

Det lite märkliga (och kanske tyvärr det förväntade) är att den nya, mer tillförlitliga studien, inte alls ger så många rubriker som den förra sämre underbygda gav. Man undrar därför lite vilket som är mest intressant, i så väl vetenskapliga som populära sammanhang – att publicera trovärdiga fakta eller skapa sensationella rubriker. Det finns dock undantag, måste påpekas, som exempelvis vetenskapslänken PhysOrg.com ^[4] som ofta rapporterar både brett och snabbt.
Ett annat exempel är den brittiska dagstidningen The Guardian, som nu var snabb med att placera tillbaka Archaeopteryx på den pinne den petats ner från i somras.^[5]

Problemet är att många bara ser de första stora rubrikerna, men sällan eller aldrig andra forskares kritik eller då felaktigheterna tillrättaläggs. Tyvärr är Archaeopteryx inte det enda exemplet på detta.

Källor:

1. ^[1] Nature 2011 vol 475 sid  465–470, Xu et al “An Archaeopteryx like theropod from China and the origin of Avialae” ↩
2. ^[2] Nature ↩
3. ^[3] Biology Letters ↩
4. ^[4] PhysOrg.com ↩
5. ^[5] The Guardian ↩

Fiskens bruk av verktyg upptäcktes när en forskare dök vid det berömda barriärrevet, utanför Palau. När han hörde ett mystiskt knackljud simmade han dit, varifrån ljudet kom, och fick se en fisk som rotade fram en mussla på havsbotten. Sedan slog fisken musslan mot en sten för att bryta sönder skalet. Behändigt nog hade forskaren en undervattenskamera i handen och kunde dokumentera sin intressanta iakttagelse.

Att så vitt skilda djur som fåglar, däggdjur och fiskar har en viss intelligens och kan använda redskap förvånar inte den skapelsetroende: En Intelligent Designer har försett sin skapelse med detta. Den evolutionstroende däremot måste förklara hur denna förmåga kan ha utvecklats, kanske flera gånger om.

Källa: Science

I Kina har palaentologerna hittat en fossil flygödla tillsammans med ett ägg. Det kinesiska forskarteam som studerat fossilet menar att fyndet fördjupar kunskapen om forntidens flygödlor. Bland annat visar det på ett tydligare släktskap med reptiler än med fåglar, vilket forskarna diskuterat under lång tid bakåt. Fossilet är klassificerat som Darwinopterus, en typ av flygödlor som man hittat flera fossila lämningar av i Kina.

Ett fossilt ägg från flygödlan Darwinopterus har hittats. Allt mer tyder på att flygödlorna var en egen grupp reptildjur, och inte någon "förfader" till nutida fåglar.

Ett tydligt reptilägg, inte fågelägg. Det är ägget som hittats tillsammans med flygödlan som mer liknar ett mjukt reptilägg än ett hårt fågelägg. Det saknar exempelvis kalciumkarbonat som finns i fågelägg. Andra fossil i lagren runtomkring innehåller kalk, vilket visar att förhållandena var sådana att kalk borde bevarats om det funnits där. Jan Ove Ebbestad, paleontolog vid Evolutionsmuseet i Uppsala, säger till svenska vetenskapsradion: “Oftast har man en bild av flygödlor som fåglar: Att de hade bon och skötte om sina ungar.” Reptiler däremot gräver oftast ner sina ägg, och därför drar forskarna slutsatsen att flygödlorna kanske inte var så särskilt goda föräldrar.

Olika beteenden hos reptiler. Några säkra slutsatser går givetvis inte att dra då flygödlorna är utdöda och deras levnadsmönster inte längre går att studera. Trots allt var dessa flygödlor en unik grupp av reptiler, och beteendet hos olika nutida reptilgrupper kan se lite olika ut. Om vi ser på krokodilerna tycks honan åtminstone för en kort tid ha uppsikt över sina ungar. Deltakrokodilen bygger exempelvis ett bo av hopsamlade växtdelar, och hos ett flertal krokodilarter vaktar honan äggen sedan de grävts ned i sanden. Ibland hjälper hon även de nykläckta ungarna ned till vattnet, genom att försiktigt bära dit dem i munnen.

Om man vänder på det finns även fåglar som inte tar hand om sina ungar. Ett exempel på detta är malleefågeln i Australien där ungarna går direkt ut i bushen, så snart de kläckts, och klarar sig helt och hållet själva.

Olika arter eller hane och hona? Hur än det ser ut med föräldrarskapet så visar det välbevarade ägget, som hittats tillsammans med det kinesiska fossilet, att det rör sig om en hona. Att hitta ägg tillsammans med fossil från flygödlor är ganska sällsynt – det har bara hänt vid ett fåtal tillfällen. Det nyfunna skelettet i Kina saknar den huvudbonad som ibland finns hos fossila flygödlor. Forskarna ställer sig därför frågan om det kanske endast var hannarna som bar dessa huvudprydnader. Av de fossil man hittat av den aktuella arten Darwinopterus har de fossil man hittat med  “huvudprydnader” även visat tendens på smalare bäckenben. Detta är givetvis intressant med tanke på äggläggningen. Det skulle innebära att de flygödlor som tidigare klassificerats som olika arter, ibland kan vara av samma art, fast det rör sig om hane och hona. Forskarna vill nu gå igenom tidigare fynd av flygödlor i ett försök att könsbestämma dem. Man räknar med att det då blir ett antal färre arter än det hundratal som hitintills klassificerats.

Forskare ifrågasätter. Alla forskare håller dock inte med om att avsaknaden av huvuprydnad visar att det rör sig om honor. En amerikansk forskare, Kevin Padian, menar att det lika väl kan röra sig om en ung individ. Han jämför med dinosaurier där yttre attribut som exempelvis horn och halskragar växte ut och blev större ju äldre dinosaurierna blev. Padian ifrågasätter också om det verkligen är ett ägg man hittat tillsammans med kinesiska Darwinopterus. Bland annat tycker han att ägget är alldeles för stort i förhållande till flygödlans kropp. Det team som studerat och publicerat fyndet anser dock att storleken på ägget helt matchar flygödlans bäcken.

Oavsett vad fortsatta studier visar, av såväl detta fossil som andra flygödlor, står det klart att de forntida flygödlorna var en egen och väldigt speciell reptilgrupp. Någon klar indikation på släktskap med fåglarna har aldrig kunnat påvisas. Och om ägget från det nyfunna fossilet i Kina verkligen är ett ägg, som det mesta pekar på, tar det ytterligare ett steg bort från teorierna om flygödlornas släktskap med fåglarna.

Källor: Science, New Scientist, PhysOrg.com och Vetenskapsradion

I de senast publicerade fynden har man dock hittat fjädrar. Men här saknas det istället dinosaurier! Ändå skriver man i rapporteringen om fynden att högt utvecklade fåglar levde tillsammans med “håriga” dinosaurier. De fossila fjädrarna är inneslutna i bärnsten från Alberta i Kanada. Enligt evolutionsteorin och den geologiska tidsskalan har kritalagren med bärnstenen daterats till ca 80 miljoner år.

Det är alltså två olika slags fynd det rör sig om. Den ena fjädertypen uppges vara mycket lika dem hos nutida fjädrar. Till och med pigment finns kvar hos de små, men välbevarade fjäderresterna. Den andra “fjädertypen” är av lite mer osäkert slag och benämns som så kallade “protofjädrar”. Det är ett begrepp som förekommer alltmer i samband med dinosaurier, där forskarna tror sig ha hittat fjädrar. Flera forskare tyder dessa tidigare fynd istället som andra strukturer. Den vanligaste förklaringen är stela, tunna filament eller fibrer som suttit under dinosauriens skinn, för att uttrycka det hela lite enkelt.

I den ovannämnda kanadensiska bärnstenen tycks det också osäkert om det verkligen rör sig om några så kallade protofjädrar, eller några andra filament. En av forskarna påpekar att såväl minsta lilla hudbit som något som ens avlägset påminner om dinosaurieben saknas i bärnstenen. Han menar att det öppnar för möjligheten att de strukturer man ser i bärnstenen inte kan kopplas ihop med dinosaurier över huvud taget. Så rätt han förmodligen har!

Källor: Science, Science NOW, PhysOrg.com, New Scientist, ScienceNews och ICR

Det beror på att inga nya observationer kan motbevisa evolutionsläran. Den är så flexibel att även om man hittar något i naturen som egentligen är motsatsen till evolution så uppfinner man en ny evolutionistisk mekanism som kan förklara även detta. Nedan följer några exempel på sådana efterhandskonstruktioner. Bry dig inte om om du inte förstår alla ord (eller googla). Syftet är inte att kritisera de enskilda evolutionistiska mekanismerna utan att kritisera den evolutionistiska metoden att skohorna in allt man hittar i läran:

• Om organismernas likheter stämmer med det antagna evolutionsträdet sägs detta bevisa en divergent evolution. Om inte, har det skett en konvergent evolution.
• Om man hittar sekvenser av organismer mellan arter sägs det bevisa en gradvis evolution. Om inte, bevisar det en punkterad jämnvikt.
• Om man kan ordna organismernas egenskaper i nästlade hierarkier ser man en harmonisk evolution. Om inte, ser man en mosaikartad evolution.
• Om den genetiska variationen är liten så beror det på en selektiv evolution. Motsatsen beror på en neutral evolution.
• Om man kan identifiera stamfäder och ättlingar ritar man fylogram som ska bevisa evolutionen. Annas ritar man kladogram.
• Om fossilen uppträder i de berglager man förväntar sig är sedimenten orörda. Annars har de utsatts för geologiska omvandlingar.
• Om en levande art är olik sin fossila motsvarighet har den utsatts för en biologisk variation. Om inte, har vi ett levande fossil.

Hur i all världen ska evolutionsläran kunna motbevisas när den är så anpassbar att allt ryms inom dess sfär? Den är fullständigt immun mot motbevisning och därför inte vetenskaplig. Nya fynd testar aldrig evolutionsläran. De testar evolutionisters uppfinningsrikedom. Det enda som egentligen utvecklas är därför utvecklingsläran.

För en utveckling av dessa tankar se här.

Palpbaggarna finns i över 2000 arter över hela världen, ett 80-tal i Sverige. Många av arterna lever i vatten eller i bottenslam. För att förnya sitt luftförråd, som de har med sig under täckvingarna och kroppen klättrar de upp till vattenytan på växterna i vattnet. Det är väldigt små insekter det rör sig om, endast ca 1,5 – 5 mm långa.

Enligt svenska vetenskapsradion är det nu en intressant fråga för forskarna att söka svar på är hur en sådan art har lyckats ta sig igenom årmiljoner av varierande klimat. Som vanligt ifrågasätts inte tidsdateringen som sådan.

Källor: ZooKeys, PhysOrg.com och Vetenskapsradion

Jättepandan är en ganska speciell medlem i björnfamiljen. Så långt man kan se av fossilen har den alltid varit en panda.

Nu tror dock några kinesiska forskare att de hittat förklaringen. De har nämligen upptäckt några speciella bakterier i pandornas matspjälkningssystem som bryter ner en del av cellulosan i bambun. Tillsammans med extra starka tänder och tuggmuskler, samt rikligt med tarmslem gör detta att de klarar av den hårdsmälta dieten.^{[1] [2]}

En analys av fossila tänder från en jättepanda visar att även forntidens pandor levde av den unika bambudieten. Tänderna kommer från en skalle som hittades i en grotta i södra Kina för några år sedan.^{[3] [4]}Den panda, som skallen kommer ifrån, beräknas ha varit endast metern hög, medan dagens jättepandor normalt blir cirka 1,5 meter höga. Men några långtgående slutsatser om hur stora de forntida pandorna blev, jämfört med dagens går nu knappast att dra utifrån en enda skalle.

Enligt evolutionsteorin och den geologiska tidsskalan dateras skallen till cirka två miljoner år. Någon större skillnad, förutom storleken, mellan den fossila skallen och dagens pandor visar inte fossilen. Däremot skiljer sig även den forntida pandan likt den nutida från andra björnar. Pandan klassificeras dock numera som en ”vanlig” björn, och inte som en så kallad halvbjörn, vilket den gjorde tidigare.

Källor:

1. ^[1] PNAS ↩
2. ^[2] PhysOrg.com ↩
3. ^[3] PNAS ↩
4. ^[4] Science ↩

Men, skriver artikeln, bakterierna har löst detta genom att skadorna fördelas asymmetriskt vid celldelningen. Den ena dotterbakterien får en mindre andel av skadorna än den andra. Ett mycket elegant sätt att bromsa den genetiska degenerering som mutationer orsakar, tänker jag.

Som alltid måste nya biologiska upptäckter få evolutionistiska förklaringar. I detta fall skriver VLT: ”Åldrandet… kan, genom att bakterierna har förmågan att dela upp sig asymmetriskt, på ett paradoxalt sätt stärka dem på längre sikt…”. Eh? Visserligen har avvecklingen bromsats, men när blev den en utveckling? Hur kan en nedförsbacke bli en uppförsbacke bara den är tillräckligt lång?

Nu är VLT ingen vetenskaplig tidskrift så de må vara förlåtna. Värre är det när en av evolutionslärans stora förkämpar, Richard Dawkins, använder precis samma bristfälliga logik. I sin bok ”The Greatest Show On Earth” beskriver han hundrasers snabba förändringar och extrapolerar dessa över tid till en utveckling från fisk till människa (sid 82 i engelska upplagan). På andra ställen i boken beskriver han dock hur hundraserna genomgått en avveckling och hur deras genpool ”karvats ur” genom ”subtraktion” (sid 37).

Man undrar hur mycket våld på förnuftet som är tillåtet för att bevara en tro på evolution.

Trots likheten har den klassificerats, inte bara till en ny art, Protoanguilla palau, utan till en helt ny familj av ålar. Ålen uppges ha utvecklats helt självständigt under de senaste 200 miljoner åren, men trots den långa utvecklingen uppges den vara primitivare än andra nutida ålar. Ja, den uppges till och med vara ännu primitivare än den äldsta fossila ålen man hittat. Knappast vad men normalt menar med utveckling.

Det evolutionsforskarna räknar som primitivt är dock ofta inte vad vi direkt tänker på – dvs något enkelt – utan likheten med de äldst daterade fossilen. Alltså: ju äldre datering, desto primitivare. Det primitiva med den nyupptäckta ålen bör då vara att konstruktionen av flera skallben skiljer sig från andra nutida ålar, men liknar den hos fossila arter.

Källor: Proceedings of the Royal Society B, PhysOrg.com och BBC
En videofilm med den nyupptäckta ålen finns på BBC-länken ovan.